Vandringen på järvafältet var ju bara för jobbig! Till slut kändes det som om benen bara gick av sig själva. Man behövde liksom inte tänka, det var bara att gå.. och gå ytterligare lite till. Som tur var så gick man med sköna människor, så det gick faktiskt ganska snabbt ändå. Slutade innan ett så det var ju awesome! Åkte hem till Sandra efter och där chillade vi bara hela eftermiddagen framför tvn med varm oboy. Mysigt! Nu måste jag verkligen läsa i svenskabok och ikväll ska jag sova tidigt. Det brukar låta så... Puss

By the way, är jag lik henne..? En i min klass påpekade att jag var lik henne, kan nog inte riktigt hålla med..