Kom precis hem från en grymt jobbig fys-träning på vallen. Fast den har varit jobbigare, så jag ska inte klaga. Anyway så har jag börjat tycka om fys. Jag menar inte att jag gillar det när jag springer där på banan i 90%, eller när jag hoppar upp för de där jävla trapporna, eller när man ska springa med höga knän i djup snö, eller inte heller när man ska göra sjuttioelva situps och sedan stå i brygga, eller planka eller vafan det heter. Men efter känns det så sjuukt skönt. Man känner att man har gjort något bra och helt plötsligt är hela den jobbiga känslan borta, och man blir lycklig! Nån som håller med mig? 

I morgon har vi bara en lektion, eller en halv lektion. Sen är det innebandy-dm som gäller! Är faktiskt grymt taggad! Puss